GG134 Levin luta 1929

Den sista eftersläntaren i förra batchen är skickad till kund. Det här är den första Levin lutgitarren som konverterats från flytande stall till fast stall av mig. Det visade sig ställa till med oväntade problem vilket är orsaken till att den blev klar först nu.

Gitarren var i OK skick förutom att lacken i både lock och botten hade smält på några ställen, antagligen en lägereldsskada 🙂 Det såg illa ut, men det var bara att skrapa bort det värsta och med ny lack ovanpå syns det knappt. Kan tillägga att lacken på Levin runt 1930 alltid ställer till med problem när jag lackar på med spritlack. Första varvet brukar gå bra, men andra varvet löser upp originallacken så att lacken knottrar sig. När spritlacken torkar sträcks den ut och blir jämnare, men man måste slipa och polera bort ojämnheter. Ibland kan det bli så bara på locket och inte på botten/sida eller tvärtom. Levin använde nån sort mystisk lack som är känslig för både fukt och sprit.

Stämskruvarna byttes ut till nya, en K&K monterades och den fick en ny greppbräda och ett fast stall i Madagaskar rosewood. Eftersom det är större än en parlor och har ett brett lock gav jag den x-ribbning invändigt. Strängades upp med Newtone Masterclass 0.11 strängar, inte den vanliga low tension varianten. Den här gitarren var byggd som en tank med tjocka ribbor/lock/botten. Botten och lock fick båda tunnas ned nästan 1 mm.

De här brukar låta sträng och inte mycket annat som original. Dessutom är den som en tvål när man spelar på den, antingen ska man vara van vid den runda formen eller också montera ett gitarrband! Av de här två skälen brukar de vara billiga att köpa in, det är inte många som gillar de här lutgitarrerna.

Halsvinkeln var anpassad för hög stränghöjd och ett högt flytande stall. Eftersom hals och halskloss är ett och samma stycke trä var det svårt att hitta rätt vinkel vid omsättningen. Höll på en dag för att noga måtta fram rätt vinkel innan jag limmade halsen/halsklossen. Men allt ändrades när botten limmades på. Sargen är inte alls lika stabil som på en vanlig kurvad gitarr utan mer som en fjäder som lätt ändrar form. Gjorde det som gick för att bibehålla halsvinkeln vid bottenlimningen, men det blev inte helt rätt. För att rädda projektet fick halsen tunnas ett par mm högst upp och även greppbrädan en mm. Eftersom halsen var kraftigt tilltagen (om än betydligt tunnare högst upp) gick det bra. Fick även slipa bort lacken på undersidan av halsen och lacka om den helt med spritlack.

Nästa gång jag jobbar med en sån här vet jag att det är mycket extrajobb och att halsvinkeln på något sätt måste testas med sidorna fixerade på ett eller annat sätt mot botten. Får försöka hitta en bra metod nästa gång!

Den fick översadelintonering, segmenterat stallben och pluggar. Tycker den låter väldigt bra. Den droppformade kroppen är antagligen helt rätt ljudmässigt, men helt fel ergonomiskt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.