GG112, Levin 1909

Den andra ovanliga Levin parlor gitarren i batchen. Denna gång från 1909. En sak som jag aldrig tidigare sett på en gammal Levin parlor är greppbrädan i ebenholts! Inte ens på bild har jag sett en liknande. Men det finns flera ovanliga detaljer. Dekorationen längs bottenfogen i form av en målad aluminiumlist, den extra celluloidbindningen runt botten och den klatschiga röda färgen som jag bara sett på senare Levin, främst från 1950-talet. I mitt tycke den snyggaste färgen. Helt klart en väldigt annorlunda Levin, kanske specialbeställd av en kund med extra lull lull. I bra skick, lite sprickor i locket och en böjd hals var nog de enda större felen på den. Lätta att fixa.

Kunden är speciell, han gillar tätt mellan strängarna och extremt låg stränghöjd. För att klämma ihop strängarna till 54 mm mellan de två yttre strängarna var det lika bra att göra en replika av originalstallet som var i fin rosewood. Originalet kommer att användas som referens framöver. Stämskruvarna var amerikanska och väl fungerade så de fick sitta kvar. Banden på den unika ebenholtsbrädan satt på rätt ställe +-0.2 mm, så det fanns ingen anledning att fylla igen och skära nya skåror. Originalbanden hade en smal tang, istället för att såga upp bredare slipade jag tangen på de nya mässingsbanden till rätt bredd för skårorna i brädan.

Fick slipa lite grand på översidan av brädan när den limmats på plats för att plana till en puckel vid infästningen, men så lite jag kunde. Brädan fick en kil i ebenholts längst ned under brädan för att slippa en onödigt brant ”slope off”. Eftersom stränghöjden skulle vara extremt låg fick halsen en lite brantare lutning för att inte stallbenet skulle bli för lågt. Halsen gjordes i det närmaste spikrak med en pytteliten relief på ca 0.05 mm. Ska man ha extremt låga strängar är en nästan rak hals bästa alternativet. När den var klar hade tjocka E strängen en höjd på 1.8 mm över 12:e bandet och tunna e strängen 1 mm! Faktiskt fullt spelbar även för mig när jag spelade mjukt eller medelhårt, tog jag i lite extra skramlade det en del förstås.

De två problemsträngarna som skramlar lättast är D och G strängarna. Brädan hade en ”compound radius” som började på ca 10″ och slutade på ca 20″, antagligen helt naturligt då man slipat brädan längsmed till en rundning. För att höja de två mittersta strängarna lite extra gav jag stallbenet en 12″ radius. Kanske alltid en bra idé att ge stallbenet en lite större böjning än greppbrädan!

Gitarren fick alla finesser; översadelintonering, komposit stallben och pluggar. Alla ribbor gjordes nya och en kolfiberstav monterades in under ebenholtsbrädan. Lacken var i bra skick men fick ett varv spritlack ovanpå. Kunden gillar blanka gitarrer så den här gången lämnade jag lacken blank utan att matta ned den. Snyggt det också!

Är väldigt nöjd med den, en av de vackraste Levin parlors jag renoverat upp. Den låga stränghöjden var extremt lättspelad och gitarren låter så bra en Levin parlor kan göra, mycket bra med andra ord. Den här gitarren var speciell och en GammelGura jag inte kommer att glömma! 🙂

      

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.