Limma mittsticka i krympt botten

En sak som alltid är ett faktum i gamla gitarrer är att botten har krympt tvärs fibrerna. I en typisk Europeisk gitarr med lönnbotten eller en Levin med botten i björk, har botten krympt 1-5 mm tvärs över beroende på hur fuktigt träet var när gitarren byggdes och hur den har förvarats. Har sällan rosewood i de gamla gitarrerna, men de gångar jag har det finns det nästan garanterat en krympspricka i botten. Mahogny och plywood krymper däremot inte lika mycket och ibland nästan inte alls.

Är krympningen liten går det att limma tillbaka botten som den är under förutsättning att sargen trycks ihop vid midjan. När sargen trycks ihop minskas bredden på de två rundlarna i botten och den krympta botten passar bättre. Sargen kommer att luta in mot botten vid midjan, men det är inte iögonenfallande när gitarren väl är hoplimmad. Är krympningen för stor finns det bara två alternativ, antingen limma in en mittsticka mellan bottenhalvorna eller också skarva på kanten av botten. Man kan göra det senare i form av en bindning runt om. Eller också skarva på samma trä som i botten där det behövs, då måste man också matcha bottenfärgen på de nya träet. Att försöka tvinga tillbaka sidorna till en botten som har krympt mer än 1-2 mm är ingen bra lösning även om det går, man bygger in spänningar och nya spricker kommer mest troligt som brev på posten efter en tid.

Att limma in en mittsticka är ofta en bra lösning, med botten och ribborna av är det också den enklaste lösningen. Det störst problemet är att limma stickan och få den i jämnhöjd med den redan lackade ytan på botten. Bygger man ett nytt instrument är det enkelt att bara sanda hela botten jämn, men med en lackad botten är det inte lika lätt. Har provar olika metoder innan jag hittat den metod jag använder nu.

Första steget är att lägga de två halvorna precis ovanpå varandra bookmatched och använda en lång och vass hyvel för att jämna till ytorna vid mittfogen. Dels för att fogen  inte längre är rak, oftast är sprickan bredast på mitten, och dels för att rensa bort gammalt lim. Typisk försvinner ca 1 mm till på bredden av botten i det momentet. Därefter lägger jag halvorna ovanpå botten och mäter hur bred mittstickan måste vara för att fylla ut. Kanten på botten ska sticka ut eller vara i jämnhöjd med sidan. Med min valsputs och gamla avkap från greppbrädesämnen i rosewood är det sen inte svårt att forma stickan så den är lika tjock som den tjockaste delen av botten längs mittfogen. Den sida av stickan som syns på utsidan måste sandas med fint sandpapper i förväg, man kan inte enkelt sanda den när den är limmad utan att riskera att skada lacken. Det är också bra om kanten av stickan får en liten lutning så att den är en aning bredare på den sida som sandats fint, annars riskerar man att fogarna inte blir helt täta efter limningen.

I en gammal gitarr har aldrig botten samma tjocklek över hela botten. Det är ett problem när man vill limma en mittsticka precis i jämnhöjd med den lackade ytan. Jag har fått bra resultat med den metod jag beskriver här.

 

Fyra trätvingar, ett i varje hörn, lyfter upp och skapar ett tvingbord av plywoodskivan. En remsa gladpack läggs på skivan för att inte limma fast botten mot jiggen och skydda lacken.  Små klossar som ligger an mot sidan av ena bottenhalvan tvingas fast hårt, de på den andra sidan tvingas bara fast såpass att de håller sig på plats. Mothållen används senare för att trycka ihop fogen med långa tvingar tvärs över. Under stickan som ska limmas in mellan bottenhalvorna läggs en tunna platt sticka (poppelträ från ett slaktat träjalusi) för att ge bottenhalvorna en liten V-formad vinkel och för att hålla limmet och stickan på plats. Mittsticka och lockhalvor värms med en värmepistol och varmt hudlim penslas på mittstickan.

 

För att trycka både mittlisten och båda bottenhalvorna platt mot plywoodskivan läggs först en remsa 4 mm rågummi från en yogamatta med samma bredd som mothållet längs fogen. Tack vare den mjuka remsan kommer alla skillnader i tjocklek mellan bottenhalvor och mittsticka att hamna på insidan av botten medan utsidan med den lackade ytan blir jämn. Poppelstickan dras ut när de långa tvingarna och den lösa mothållen tvärsöver dragits åt lite hårdare. När bottenhalvorna sen trycks platt mot skivan får man en extra kraft från mothållen som trycker ihop fogarna som limmas.

De långa tvingarna tvärs över dras åt hårdare innan alla övriga tvingar dras åt ordentligt. De långa tvingarna har gjort sitt och kan plockas bort. För att nå fram till mitten och tvinga fast har jag fyra stycken trätvingar som är extra långa.

Med en liten vass hyvel kan stickan hyvlas jämn mot insidan av botten. Ett grovt 80 sandpapper jämnar till det sista och ger en bra limyta för en täckande granlist som är nästa moment.

 

En granlist med ådringen tvärsöver tillverkas. Jag har redan limmat ihop 3 mm tjock granlockmaterial och skurit till 2 cm breda lister. Snyggast och bäst är att göra listen halvmånformad i genomskärning, det görs med en slipkloss som har en passande negativ radius. Genom att lägga listen på ett hyllplan med självhäftande sandpapper sitter den fast när jag försiktigt slipar ena sidan rund. Med ett finger håller jag fast ena änden av listen och slipar bara i riktning mot den andra änden, annars går den lätt av.

En linjal tvingas fast som ett mothåll för att limma in granlisten rakt och på rätt ställe. Samma remsa yogamatta används för att ge jämnt tryck till den halvrunda ytan på granlisten. Efter värmning och pensling av hudlim på undersidan av granlisten, torkas överflödigt lim bort med en tunn fuktig trasa och en cool gammal bordskniv med rosewoodskaft 🙂

Resultatet är en inlimmad mittlist i jämnhöjd med den lackade ytan som varken behöver skrapas eller sandas. När botten limmas behöver man inte bruka våld på sargen och bygga in spänningar, däremot kommer botten att sticka ut främst vid midjan. Kanten av botten måste skrotas med en vass kniv och snittytan färgas in. Brukar värma och torka ut hela botten med värmepistol vid limningen för att krympa botten så mycket det går innan limningen för att minska risken för framtida sprickor.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.