Två 1880 parlor gitarrer för renovering

Två gamla gitarrer som stod näst på tur i kön fick gå före, de kommer att levereras till kund på Uppsala Gitarrfestival. Båda var ovanliga och äldre än vanligt. Svårt att säga exakt årtal, men de tillverkades troligtvis runt 1880. Den ena med stämskruvar i trä kan t.om. vara äldre än så.

Tog bilder i två omgångar. Första gången blev allt gulfärgat av höstlöven, jag börjar med lite bilder från den sessionen 🙂

 

En jämförelse av de två när de var helt klara.

Den guldfärgade med pärlemor rosett har en Martin liknande form. Enligt en bok exporterades liknande i mäng till USA. Antagligen tänkt som en billigare kopia på Martin’s original, större möda lades på att den skulle se vacker ut än att den skulle låta bra. Trots det är det en riktigt trevlig gitarr och lite mer påkostad än en vanlig gammal Europeisk parlor.

Sida och botten är i solid ögonlönn, botten och lock har en kantlist i trä med svarta dekorränder på båda sidor. Som tur var behövde inte botten plockas isär! Rosetten är rikt dekorerad med en av de varianter på pärlemorrosetter som jag sett tidigare på Europeiska parlor gitarrer. Misstänker att greppbrädan är i lönn eller möjligen päronträ, svartmålad precis som halsen i lönn. Halsen var skön att hålla i med en lagom tjock C form, dessutom rak. Locket i solid alpgran. Locket hade böjt in sig lite runt ljudhålet av strängdraget och hade en lagad spricka bakom stallet, i övrigt i bra skick.

Gitarren har renoverats tidigare och fått ett par varv guldfärgad spritlack ovanpå den gamla med samma färg. Ett par rätt onödiga skruvar hade skruvats in genom botten vid halsklossen. Greppbrädan hade bandats om med nickelband som var slitna och behövde bytas. Den hade konverterats till flytande stall med en stränghållare, originalstallet var borta och hålen för strängpinnarna igenfyllda. Botten har en spricka i fogen, men mittstickan inuti var hel och kroppen tät och solid. Bindningen av botten var lös på några ställen då botten krympt. Stämskruvarna var charmiga och infällda i träet, de var bland de glappaste jag stött på men fungerade oväntat bra med strängarna på! Översadel var i lönn och det satt små charmiga lappar med tips om hur gitarren ska stämmas påklistade på greppbrädan 🙂

Ett nytt Martin liknande stall i rosewood tillverkades, lite bredare för att täcka över såren från det gamla stallet och det nya flytande stallet. Halsen sattes om. Eftersom halsfoten var ovanligt tunn limmades en kil in på båda sidor om dove-tailen på halsfoten för att rikta upp halsen, bredast närmast greppbrädan. Vanligtvis tar man bort material på halsfoten för att göra samma sak, men då skulle halsfoten blivit väldigt tunn och svag. Under greppbrädan limmades en kil in för att göra greppbrädan rak hela vägen utan överdriven ”slope off”. Den nedre delen av greppbrädan slipades plan efter limningen medan den övre delen fick vara original (för att rädda de små påklistrade lapparna).

Gjorde först ett stallben i ben, men kunden ville ha ett stallben med ett band. Det är inte svårt att tillverka ett stallben med en bit ebenholts och ett tanglöst band som limmas på toppen av träbiten med superlim. Ser onekligen bättre ut och intoneringen är helt OK även med ett rakt band. Strängpinnarna i ebenholts är nya med varsin inborrad 4 mm pärlemordott.

Av någon anledning tyckte man att det var bra att ha den nedersta ribban i en ”ladder bracing” bakom stallet istället för framför på riktigt gamla parlor gitarrer. Det är en svagare konstruktion och man riskerar att locket böjs in av rotationskraften framför stallet. För att hjälpa gitarren limmade jag in en lite bredare stallplatta i gran framför den bakre ribban och förbi stallet i riktning mot ljudhålet. Monterade också in hårda rundlar i lönn runt strängpinnhålen i stallplattan. Gitarren hade ingen stallplatta i original. Den strängades upp med Newtone Heritage 0.11 strängar som bara drar lite mer än ett medium set nylonsträngar. Locket och halsfoten fick ett varv spritlack (guldfärgat och svart) som mattades ned som vanligt med stålull och polerades med handkraft och en linnetrasa. En K&K mick monterades.

Tycker den låter mycket bra 🙂
      

Den äldre gitarren med fiolskruvar i trä är ett lättare bygge av bättre kvalitet. Mindre ”lull-lull” och bättre hopkommen. Bortsett från en sak, halsinfästningen. Har aldrig stött på en så konstig infästning. Greppbrädan hade fomen av ett stor V med den lägsta punkten vid 12:e bandet. Och inte lite heller! Den smala och smäckra halsen hade också en bananböj. Botten hade en väldigt bred spricka på ena kanten och locket var helt lös från sidan nästan 20 cm på kinden av bassidan. Greppbrädan i svratmålad lönn hade bar-frets i bra skick. Stämskruvarna i päronträ var väldigt nötta. Stallet hade handgjorda strängpinnar i ben som jag tror är original. Stallet var ålderdomligt i ett stycke trä utan stallben. En av de gamla strängarna var en klassisk sensträng. Locket helt utan lack och rejält smutsigt.

Gitarren hade reparerats tidigare, det fanns några spricklagningar med säckväv och hudlim.

Botten måste plockas isär för att kunna laga botten, den satt löst så det var inget problem. Några bilder

Byggaren var antagligen en duktig fiolbyggare som extraknäckte med gitarrer. Alla material hade bra tjocklekar och själva gitarren är väldigt lätt, bara 917 gram! Kort mensur på 60,5 cm. Förstärkningsklosssarna i gran längst in i den kraftiga böjen i sidan har jag inte sett tidigare. Jag älskar den kombinerade ribban och stallplattan i gran! En bra konstruktion som bara behövde några rundlar i lönn som förstärkning runt pinnhålen. Ribborna i locket satt fast bra medan de i botten i princip var helt lösa. Gitarren skulle strängas upp med nylonsträngar.

Halsproblemen måste lösas. Plockade lös greppbrädan och fräste in en förstyvning i ebenholts i den tunna halsen. För att räta upp greppbrädan behövdes en triangulär skim under greppbrädan på locket som var nästan 5 mm tjock vid 12:e bandet och tunnades ut till ingenting i änden av greppbrädan… Fick förlänga toppen av halsfoten med samma mått.

Det gällde att träffa helt rätt med halsvinkeln för att få den beställda 4 mm höjden vid 12:e bandet tjocka E-strängen. Tog en halv dag att hitta rätt, men det blev bra till slut. Stallet limmades om på samma plats och en liten reparation av den saknade biten limmades in. Intoneringen blev inte så bra, men det gick att slipa toppen av åsen i trä under varje sträng och nu intonerar den nästan helt rätt. Stallet var i original precis lika högt på både diskant och bassidan. För att få ned strängen på diskantsidan hyvlades stallet och åsen ned ett par mm. Stallet svärtades och lackades om med spritlack.

Botten hade krympt nästan 1 cm på bredden. Lösningen blev att lägga på en bit extra kerfing på båda sidor av den yttersta böjen av botten och ett par bitar list i lönn. Lönn är tacksam, de kritvita lagningarn kunde ges nästan  samma färg som resten av botten med kaliumpermanganat och lite gul bets.

En utmaning var sprickan i kanten av locket. Tillverkade tunna lister i lönn och rosewood och pysslade ihop den dekorlist som fallit bort. Breddade kerfingen på samma sätt som i botten och limmade ihop allt med varmt hudlim.

Bar frets banden var i bra skick. Ett av banden var ca 2 tiondelar för lågt, men det var bara att dra upp den med en hovtång! En klar fördel med bar frets 🙂

Lånade en fiolskruv-vässare för att ge de nötta skruvarna ett nytt liv. Kortade toppen, fyllde igen de gamla hålen för strängarna och borrade nya. Nu är de fullt fungerande, men bör nog bytas ut till nya av en duktig fiolbyggare. Att stämma med såna här träskruva är inte det lättaste, man ska ha hårda nypor och gott om tålamod!

Hela kroppen fick ett lager spitlack, även locket.

Tycker den låter jättebra trots att jag aldrig gillat att spela på nylonsträngade gitarrer. Mycket ljud i den lätta kroppen!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.