Batch, formade lockribbor och limmade laglappar

Använde min Go-bar jigg för att limma laglappar över sprickor i locken. Använder små träklossar fodrade med en bit 4 mm Yogamatta som mothåll.  Det här momentet är ett av skälen till att jag gjorde min Go-bar jigg, man kommer åt att limma utan problem var som helst i locket. Nästan alla laglappar  hamnade i “bluesgitarren” 🙂

En annan detalj är att limma små stoppklossar i björk på änden av lockribborna. Tar längre tid än man vill.

En stor fördel med varmt hudlim är att man kan kladda på som man vill, det går alltid bra att torka bort med en fuktig trasa och en grov pensel.

Mandolinen fick sina lockribbor limmade också.

En ny detalj på alla är en förstärkning i gran under greppbrädan. Man vill hindra att halsklossen rör på sig när man stämmer upp. Annars kan man få för hög stränghöjd när gitarren sätter sig efter ett tag. Med en dove tail infästning är det ibland mindre än 1 cm limfog mellan halskloss och lock precis där kraften från strängarna trycker på, dessutom oftast ändträ i klossen mot locket. Med en ca 6 mm tjock granplatta, som dessutom tar stöd mot den översta ribban ovanför ljudhålet, får man en stor och bra limyta som håller halsklossen på plats. Den extra vikten är inte stor och ljudet påverkas inte (den delen av locket är fjättrad av greppbrädan limmad ovanpå). Tror det är en stor förbättring hållbarhetsmässigt på både kort och lång sikt.

Bilder på batchen som den ser ut nu. Limmade in lite granpatchar under stallet där fibrer lossnat.

Harpgitarren har ett “monsterstall” som inte var limmad utan bara satt i fem skruvar. Skruvarna fäste ursprungligen i en 3 mm tjock stallplatta i lönn på insidan. Jag ersatte stallplattan med en i gran med förstärkningar i hårdträ runt stränghålen. För att ge fäste till skruvarna använde jag istället små runda brickor i seg plast som inte kan spricka eller skramla. Kul fix! Behövde extra många tvingar för stallet som naturligtvis limmades med varmt hudlim som den bör.

Tyckte att locket behövde en extra ribba ovanför ljudhålet också.

Batch, lockribbor klara

Alla GG i batchen har nu fått sina ribbor i både lock och botten. Jag fick jobba lite med min nya GO-bar jigg för att få den att fungera bra, men efter lite korrigeringar av detaljer är jag nöjd med den. Det gick lite fortare än jag trodde och nästa gång går det ännu bättre 🙂

Nästa steg är att forma ändarna på ribborna, putsa upp ribborna och göra några fler limningar av sprickor som jag upptäckt under arbetet. Stoppklossar på ribbornas ändar i locket är också en detalj som ska göras. Här är bilder på alla gitarrer i batchen som de ser ut just nu

Batch, limma lockribbor

Använder min nya GO-bar jigg på allvar i den här batchen. Den är speciellt nyttig när stallplattan och förstärkningsplattan mellan de två ribborna nedanför ljudhålet ska limmas. Med en radiusdisk (en platta som gröpts ur till en radius i båda riktningarna) som mothåll kan man limma plattorna med rätt radius i både X- och Y-led samtidigt. Det blir också enklare att limma alla de olika ribborna och plattorna i locket då varje “tving” i form av en böjd träpinne tar mindre plats än en trätving.

Efter att ha kapat och format till alla ribbor och plattor återstår det större jobbet att ge ribborna en radius som matchar formen på lockets radius och hyvla två av ribborna trekantiga. Ribban under greppbrädan får behålla sin rektangulära form för maximal styrka. Använder en jigg för att slipa fram en radius för att sedan triangulera två av ladder-brace ribborna i min hyveljigg. Mitt hyllplan med grovt sandpapper och en hyvel används för att forma ribbans radius grovt innan radius-sandning och hyvling.

Nytt för den här batchen är att jag planar till den grovt sandade ytan under ribban med en skrapa. Det ger en plan och blank yta som ger hudlimmet bättre fäste.

Gjorde en ny uppsättning GO-bar pinnar från scratch, de med röd markering gjordes några mm längre för de lägsta ribborna. Använde 8 mm rundstavar i björk som plattades ned på två sidor till 6,5 mm för lagom spänst med hjälp av min valsputs. Köpte rundstavarna hos Slöjd-Detaljer, för 100 stycken kostar de bara 3,60 per rundstav. Är mycket nöjd med resultatet!

Några bilder på limningen i min förbättrade och hopfällbara GO-bar. Använder värmelampan och värmepistolen för att förvärma träet innan jag limmar med varmt hudlim. Överflödigt lim torkas bort med en fuktig trasa och en palettkniv. Efter ca 30 minuter har limmet gelat ihop och fäst så pass att man kan plocka lös locket från jiggen och limma nästa lock.

De sista två ladder-brace ribborna i locket passas in mot de två tunna “A-frame” ribborna kring ljudhålet. De limmas på samma sätt som botten med ett mothåll under locket med en liten radius och U-balkar i aluminium ovanpå själva ribban.

Eftermontera K&K mick

En Levin var ett måndagsexemplar där strängpinnarnas hål hamnat precis på framkanten av stallplattan. Stallplattan hade kexat sönder helt i kanten av stallplattan och det var svårt att få lös strängkulan vid strängbyte. Stewmacs BridgeSaver, som jag annars använder till stallplattor i gran, är lösningen. Den är gjord för att kunna reparera en stallplatta som kexat sönder runt strängpinnhålen genom ljudhålet på gitarren. Man brotschar en halvrund fördjupning runt alla strängpinnhålen och limmar in en matchande halvrund träknapp i hårt trä.

Ett problem när man limmar är att få ytan på knappen plan, ytan på en halvrund sak i ett halvrunt hål vill gärna luta. Med en liten bricka som är längre än träknappens diameter och som ligger an mot stallplattan/locket på båda sidor om träbrickan blir det rätt.

Batch

På god väg med den nya batchen. Ribbor till alla bottnar har tillverkats och limmats på plats. Alla kroppar har spricklimmats och rensats på gamla ribbor, bottnar och lock har tunnats ut.

Ribborna på botten är enkla och kan limmas med mothåll, lockribborna kommer jag att limma i min nya Go-bar jigg. För att få längre öppettid för det varma hudlimmet använder jag en värmelampa förutom värmepistolen. De färdiga tvingpaketen kan enkelt flyttas undan för nästa när alla tvingar är på plats. Tycker de färdiga tvingpaketen är smått skulpturala! 🙂

Tre GammelGura

Har varit lite nervös för att att presentera de här tre GammelGura som jag gjorde i sommar. En gjordes för polare Björn Sohlin som jag spelar med i Roger & the Rockets de få gånger vi har en spelning. En amerikansk Stromberg -Viosinet från ca 1925 helt i mahogny. De två andra var fina och gamla Levin parlors. Fick in de två nya beställningarna inom ett par dagar och behövde pengarna. Trodde att det skulle vara ett snabbjobb där man kunde hitta synergieffekter under arbetet. Det visade sig vara precis lika mycket arbete som vanligt… mitt dåliga samvete beror på att jag tog mig an de här när de egentligen borde ställts alla sist i kön.

GG166, Stromberg-Viosinet ca 1925
Börjar med mahognyskutan. Björn har alltid tyckt om att spela på den här när han hälsat på hemma hos mig. Det är också en av de vackraste gitarrer jag haft i min ägo. Köpte den på amerikanska eBay för nära 10 år sedan. Det speciella huvudet är snyggt men väldigt opraktiskt när man ska byta strängar. Jag gjorde en av mina första renoveringar på den här utan att öppna upp den, men för att få det hela som det ska fick det bli en helt ny renovering med botten av.

Lossade bottenbindningen försiktigt då det inte finns schackrutiga celluloidbindningar att köpa. Fick lös den hel och kunde såga lös botten i skarven med en tunn japansåg. Som alltid är bindningen ca 3 mm för kort efter man lossat den då den krympt på längden. Min erfarenhet är att mahogny är svår att sprätta lös utan sprickskador, speciellt på en gitarr med lim som sitter bra som på denna. Bättre att offra lite av kerfingen och såga lös botten runtom. Blev ändå några sprickor i den känsliga cellulosalacken på botten vid halsklossen, men det gick att dölja helt OK senare då jag lade på spritlack.

Ribbningen byttes ut och den fick stallplatta i gran och pluggar. Jag använde ett Stewmac pyramidstall i den gamla renoveringen, men hade hyvlat ned den på höjden då halsen inte sattes om. Hade ett oanvänt likadant pyramidstall som ersättning. Stämskruvarna fick vara original och de är helt OK även om nya är tightare.

Greppbrädan i eboniserat fruktträ fick spettas lös och ersattes med en solid ebenholtsbräda. Det går aldrig att få lös såna här eboniserade greppbrädor, den kemiska processen förstörde all seghet i träet.  Bandade på med nya EVO gold banden som numera är standard på alla GammelGura. En kolfiberstav monterades i halsen. Björn, som spelar fiol, trivs bäst med en hals som är inoljad och inte lackad. Tog bort lacken på halsens undersida, betsade och oljade in. Blev en väldigt skön yta att ta på 🙂

Efter översadelintonering och montering av ett segmenterat stallben samt montering och justering av en översadel i ben blev den bra mycket bättre än innan. Mahogny ger en lite annorlunda klang än gran, lite krispigare. Kommer att få tillfälle att provspela den när jag hälsar på hos Björn 🙂

Det var en väldigt solig dag när jag tog bilderna och lite svårt att göra gitarren rättvisa.

GG164, Levin 1906 (4273 ) och GG165, Levin 1907 (5961)
Fick som sagt två beställningar inom en vecka. Två fina gamlingar från 1906 och 1907. Båda i bra skick, men den  från 1906 hade fått en renovering 1982 där man börjat sanda bort lacken på botten men inte gjort jobbet klart. Förutom det vanliga jobbet med en GammelGura fick jag för en gångs skull lacka om en trären botten. Både kunderna ville ha kvar original stämskruvar vilket är ovanligt. Men det visade sig att stämskruvarna fungerade oväntat bra då de har snäckan under kuggen, vilket innebär att strängdraget pressar ihop kuggen och snäckan tightare.

Tänker inte berätta så mycket om de här, det som gjordes var alla moment som ingår i en GammelGura, inklusive K&K mickar, bortsett från att jag inte monterade grommets på stämskruvarnas stolpar då jag ville hålla det lite mer original. Båda hade väldigt krympta bottnar och behövde en mittsticka i rosewood för att ersätta björkträet som krympt.

Några bilder från processen bjuder jag på. Den från 1906 hade  det mest krympta Levin lock med sprickor jag stött på. Det blev många laglappar i den 🙂

Den från 1907 var mer original, här är några bilder på insidan.

Några bilder efter limningen av greppbräda och replika stall, 1906:an och 1907:an.

Original stämskruvar.

Några bilder från bottenlimningen.

Här är bilder på de färdiga gitarrerna, 1907 till vänster och 1906 till höger med omlackad botten.

1907:an.

1906:an hade en mycket vacker celluloidplakett med färgtryck, den från 1907 hade ingen plakett alls vilket händer ibland.

Kan inte undanhålla ett mail från kunden med 1907:an, han blev väldigt nöjd! Den från 1906 blev minst lika bra 🙂

“Vill bara ge lite feedback!
Har spelat ett antal timmar nu i helgen, och min upplevelse är att gitarren levererar ljud och spelkänsla som är långt över min förväntan!
Den passar mej som handen i handsken, greppbräda, band, intonering, och inte minst ljudet är superbt!
Efter att ha läst om många av dina projekt så kände jag mej säker på att få tillbaka ett bra instrument, men just nu så sitter jag med ett leende och har svårt att sluta spela:)
Ser fram emot att få testa den på nån spelning här hemma när Coronan är över. Låter ju fantastiskt bra uppkopplad också.
 
Grymt bra jobbat!”

Batch

Har avslutat den allmänna lagningen och limningen av nästa batch. Halsarna har också lagats och fått sin kolfiberstav. Lock och botten har tunnats, tvådelade bottnar har fått en mittsticka. Harpgitarren fick en ny 1,5 mm tunn ebenholts “greppbräda” som ersättning till det 0,6 mm faner som satt på den.

Förutom dessa gör jag “Bluesburken” och en Levin skolmandolin från 1959 vid sidan av. En av gitarrerna i den påbörjade batchen byttes ut till en annan gitarr från väntrummet. Så, det är tre instrument på arbetsbänken som ännu inte har en köpare.

Kommer att ägna nästa vecka mest åt vanliga reparationer och de två resterande GammelGura i föregående batch, men också tillverka ribbor till den nya batchen.

GG167, harpgitarr ca 1890
Både lock och botten var tunna och fina, behövde bara putsa ytan för att limmet ska fästa bra. En spricka i huvudet limmades, halsen i ett solitt stycke väldigt hård lönn! Inga sprickor i varken lock eller botten, men botten fick en mittsticka. Halsen fick en ny “greppbräda” i tunn ebenholts, 20″ radius slipades in i halsen och den platta brädan limmades med varmt hudlim.

GG168, Levin 1917
Locket hade bra tjocklek på ca 3 mm, botten tunnades ned till ca 2,5 mm från 3,5 mm och fick en mittsticka. Lockets gran hade kraftig run-out och stekspaden grävde ned sig i granen på ena sidan och en ny bit gran limmades in.

GG169, “bluesburk” TILL SALU
Se föregående blogg post.

GG170, Levin 1926 TILL SALU
Här fick jag slita hårt med liten hyvel och den elektriska slipmusen med grovt sandpapper. Locket var 4 mm tjockt och 1 mm måste bort, även botten var tjock och 3,5 mm och togs ned till ca 2,5 mm med valsputsen. Den här har aldrig låtit bra, men å andra sidan har varken lock eller botten sprickor. Blev betydligt lättare!

GG171, Europeisk ca 1925-1930
Både lock och botten var 3,5 mm och tunnades ned. Fick lite problem med valsputsen och den spruckna botten och fyllde i lite lönnfaner vid bottenklossen där valsputsen tog för mycket. Ett par sprickor i locket fylldes i med granstickor och en laglist limmades över bottensprickan.

GG170, Nr 34 Levin 1916
Nummer 34 från väntrummet. Kommer att konverteras till fast stall. Den spruckna ändklossen limmades och en liten spricka mellan de två lockhalvorna fick en gransticka. Både lock och botten tunnades ned från ca 3,5 mm och botten fick en mittsticka.

GM173, Levin 1959 TILL SALU
Bytte in en Levin mandolin. Tänkte först bara reparera den, men när jag knackade på botten hörde jag ett skrammel. Det visade sig att alla ribbor inklusive de i locket var mer eller mindre lösa. Tror jag ska göra en lätt X-ribbning i den. Den 4 mm tjocka botten tunnades ned, däremot så var locket 3 mm och behövde bara rengöras med lätt sandning. Mittstickans varma hudlim nöp ihop bra när den torkade!

Bluesburk

Bytte in en cool och härjad gammal Europeisk parlor gitarr. Den hade alla fel, sprickor i lock och botten, en lack som kladdats över med nåt som antagligen är shellack, en grov lagning i form av ett skruvad järnplatta vid övergången mellan hals och huvud och en “fix” på en av stämskruvarna som bytts ut till en lite nyare. Dessutom hade den fått en ny greppbräda konverterad till fan-fret med lutande band och ett nytt och större stall i en senare reparation. Väldigt charmig är vad jag tycker om den!

Efter lite funderande kom jag fram till att göra ett speciellt sidoprojekt av den och försöka behålla alla “fel” men göra den både spelbar och lika välljudande som alla andra GammelGura. Ibland måste man göra nåt annorlunda och roligt! Finns ingen köpare på den här ännu och blir den bra vill jag nog behålla den.

Lite bilder på hur den såg ut när jag bytte in den.

Jag började med att plocka isär den. På några ställen hade modernt lim används och jag fick inte isär botten lika rent som jag brukar. Men flisorna från kanten av botten gick bra att limma tillbaka med varmt hudlim. Även greppbrädan var lite besvärlig då de gamla reparationerna vid huvudet inte var helt perfekt gjorda.

Jag tror att gitarren är från sekelskiftet 1900, den misslyckade placeringen av den nedersta ribban bakom stallet är ett tecken på att den är lite äldre. Fan-frets var gjord med det nedersta bandet rakt vilket gav det översta bandet en väldigt stor lutning, numera väljer man oftast 12:e bandet som det raka bandet.

I botten fanns en intressant men nästan oläslig signatur och årtalet 1927, vilket var året då den konverterades. Om någon kan läsa vad det står, hör av er, jag försökte bildförbättra signaturen men den är fortfarande nästan omöjlig att tyda.

Man måste börja nånstans med en renovering. Locket var nästan löst runt hela sargen då man hade fräst in dekorbindningen ovanpå locket längre in än kanten på den tunna kerfingen. Bästa lösningen är att lägga på en extra kerfing runt om som passerar kanten där locket spruckit.

Vad jag inte räknade med var att den nya lacken (shellack?) var väldigt känslig för vatten. En del varmt hudlim sipprade in genom hål i sprickorna vid den här limningen och löste upp en del lack på locket. Inte så snyggt och inte det jag ville, men å andra sidan blir det bara mer blues!

Otaliga sprickor i locket fylldes i med stickor av gran och halsen fick en kolfiberstav. Jag gör oftast  stickorna från ett gammalt gran lock med rätt färg på lacken. Jag köpte ett antal utbytta lock på tyska eBay för flera år sedan. Kanten på det gamla locket hyvlas till ca 30 graders lutning och kniven skär i samma lutning åt andra hållet. Resultatet är en triangulär gransticka med rätt färg och lack ovanpå som kan hamras och tvingas in i sprickan i locket. Sprickor som är ojämna och för smala breddats till enhetlig bredd med ett tunt lövsågsblad. Det färska träet på både sticka och spricka betsas innan limningen. Stickan limmas med varmt hudlim som är lätta att torka bort och som inte lämnar en synlig fog.

I och med att huvudet lossnat från halsen fick man se hur infästningen av huvudet till halsen var gjord. På gamla Martin gitarrer gjordes den här fogen lite mer komplicerad med en diamantformad volut för att göra halsen starkare, på de Europeiska parlor gitarrerna finns ingen sådan. En limmade yta i fogen håller fortfarande ihop medan den på andra sidan lossnade i limningen.

Här är några bilder just nu efter uttunning av botten och allmän limning. Botten och lock var båda lite väl tjocka och ca 3,5 mm. Botten tunnades till ca 2,5 mm och locket till ca 3 mm. Hade ett äventyr med den nya valsputsen och limmade in lite lönnfanér där valsputsen fastnade. Kommer inte att synas på den färdiga gitarren och kan bara göra botten starkare 😉

Greppbrädan kommer jag nog att byta och göra 12:e bandet rakt, men i övrigt ska jag försöka behålla allt så mycket original jag kan 🙂

Squalane

Fick tips om den här “oljan” för greppbrädor och stall på det amerikanska Martin forumet. Inom citationstecken då det inte handlar om varken en olja eller en vax, utan ett kemisk ämne som finns i den feta ytan på människors näsa 🙂 Det ämnet är squalene med ‘e’, squalane med ‘a’ är en raffinerad variant som inte härsknar eller blir dåligt.

Man har använt det här i alla tider för olika ändamål. När man scannade diabilder kunde man bli av med repor, fiskare gnider hylsorna i metall mellan de olika delarna av spöet mot näsan, pipor i trä kunde konditionera med lite “näsolja”. Squalane, oftast tillverkad från olivolja, används numera i många kosmetiska produkter som fuktighetskräm och för att skydda och smörja huden.

Den är rätt dyr, men man behöver bara fukta en fingertopp för att täcka 4-5 band på greppbrädan eller ett halvt stall. Köpte min flaska hos Organic Makers.

Det här är numera den sista behandlingen jag ger greppbrädor och stall. Färgen blir djupare och ytan len och skön att ta på – t.om. bra för huden! Tror att det eventuellt kan skydda brädan från uttorkning, det är i alla fall funktionen på huden i de kosmetiska krämerna.

Men intressant nog har den en annan användning. Superlim har en tendens att hamna där man inte vill ha den, speciellt den tunnflytande varianten. Har tidigare använt vax för att skydda greppbrädan när jag superlimmar band vid ombandning, men det som händer är att limmet snabbt aktiveras av vaxet och man får en vit och hård skorpa som ibland kan vara svårt att ta bort. Squalane aktiverar inte superlim på samma sätt, den kan ligga ovanpå filmen av squalane några sekunder innan den fräter igenom både filmen och eventuell lack under. Inte länge, men länge nog för att hinna torka bort det med en papperstrasa. Limmar man in givare för en K&K mick minskar risken betydligt att man limmar fast fingrarna genom att väta fingertopparna med Squalane – mycket bra! Tog några bilder medan jag monterade band i min plank-jigg.

Jag använder halvseg Stewmac superlim för att limma fast banden förutom att pressa ned bandet i skåran.

Fyller skårans botten med lim med hjälp av den tunna pipetten på flaskan.

“Varmkorv med ketchup- och senap” effekten gör att en del lim sprätter ut när banden hamras in. Limmet lägger sig ovanpå Squalane filmen på greppbrädan utan att aktiveras eller härda (längst bort i bilden).

Snabb räddning med en bit papper!

Missade visserligen en liten fläck i hastigheten, men resten försvann utan ett spår.

Levin 1954

Gjorde en avancerad reparation på en “ny” Levin från 1954. Halsen måste sättas om och var böjd. En kolfiberstav skulle monteras. Greppbrädan var platt och kunde lika gärna ersättas med en ny i Madagaskar rosewood med 16″ radius med EVO Gold band. Bindningen på greppbrädan och alla dottar skippades för en trären och sober greppbräda. För att få den så bra som möjligt fick den också segmenterat stallben och översadelintonering. Bara en sak fattades och det var en stallplatta i gran. Testade att lossa på stallplattan i lönn och den gick lös förvånansvärt lätt, limmet var inte det bästa. Den fick en ny stallplatta i gran med pluggar och knappar i bubinga runt strängpinnhålen.

Det enda som inte gjordes för en äkta GammelGura var att botten inte öppnades och att originalribborna fick vara kvar. 1954 hade Levin slutat montera in den tondödande björkplattan tvärs locket, den här hade två ribbor i gran. En helt OK lösning. Stämskruvarna med sina speciella knoppar fick vara kvar i original också. De är rejält tröga, trots alla försök att smörja upp dom, och man får ta i det man kan för att stämma upp. De kan lätt bytas till moderna stämskruvar då avståndet mellan stolparna är den moderna USA standarden som alla stämskruvar numera.

En spricka i mittfogen på locket under strängarna fick en granlist inlimmad. Den fick också ett varv klar spritlack ovanpå den gamla vattenkänsliga varianten på cellulosalack som Levin använde under 1950-talet. Spritlacken, som är 90% shellack, fäster på allt! En strängpinne var sönder, men jag hade en reserv på lager.

Den äckelgula färgen som alltid finns på rosewood stallet på såna här döljer ett väldigt fint trä bakom ett tjockt lager extremt hård lack. Lacken går att ta bort, men man får använd rasp, grovt sandpapper, en vass kniv och sickel och några svordomar innan man blir av med den! Stallet matchade färgen på greppbrädans rosewood perfekt. Hyvlade ned den på toppen då stallet var väl högt.

Var extra noggrann med halslimningen och gav gitarren några dagar att sätta sig i olika moment innan jag limmade, min nya plan för att slippa limma om halsar. Blev mycket bra höjd på stallbenet. Greppbrädan fick en triangulär shim vid locket under greppbrädan för en rak bräda med minimal relief.

Den här modellen gjordes för klara både stålstränga och nylon – en riktigt dålig idé av Levin. De brukar låta bäst med stålsträngar, men då får man en alldeles för bred greppbräda och dålig intonation med originalets raka stallben på köpet. Med nylon låter den inte bra. Intonationen på den här är förstås bra efter översadelintoneringen, men greppbrädan är lika bred som alltid… gott om plats för fingrarna för ett A ackord och mycket plats utanför de både E strängarna.

Det jag tycker var det roligaste med den här var att celluloidlisterna i rosetten hade vittrat sönder och stora delar hade lossnat och det som var kvar var mer eller mindre löst. Istället för att göra en seriös reparation av rosetten, vilket skulle resulterat i en tämligen anonym gitarr som det går 13 på dussinet av, tog jag tillvara tillfället och accentuerade skadorna istället. De borttappade bitarna av celluloid ersattes med ett kladd av rosewood damm och superlim. Blev riktigt coolt och definitivt unikt! 🙂

Den här låter väldigt bra med alla de tonförbättringar (minus nya ribbor) som jag normalt använder i en GammelGura. Den var lite svår att fota, färgen på gitarren är som på bild 3 och 4 nedan utan blänk från lacken.