![](\"https:\/\/gammelgura.se\/blogimages\/2019-11-17_BoWretling\/2019-11-17_39.jpg\")
<\/a><\/p>\nAlla hans gitarrer \u00e4r extremt l\u00e4tt byggda, inte s\u00e5 konstigt d\u00e5 han hatade st\u00e5lstr\u00e4ngade gitarrer! H\u00e4lften av alla existerande Bo Wretling gitarrer har dragits s\u00f6nder av st\u00e5lstr\u00e4ngar. Av den andra h\u00e4lften som bara varit str\u00e4ngade med nylonstr\u00e4ngar har h\u00e4lften ocks\u00e5 g\u00e5tt s\u00f6nder… mellan tummen och pekfingret. Det \u00e4r allts\u00e5 sv\u00e5rt att hitta en hel Bo Wretling och g\u00f6r man det ska den str\u00e4ngas med low tension nylonstr\u00e4ngar.<\/p>\n
Har alltid haft dubbla k\u00e4nslor om de h\u00e4r gitarrerna. De \u00e4r f\u00f6r l\u00e4tt byggda, klent ribbade och f\u00f6r breda i locket (ca 40 cm). Skovelhuvudet var extremt fult, p\u00e5 senare gitarrer anv\u00e4ndes ett mera normalt utseende p\u00e5 huvudet. Byggaren litade inte p\u00e5 limmet utan anv\u00e4nde skruvar till stallet som \u00e4r r\u00e4tt meningsl\u00f6st. I den h\u00e4r fanns det ocks\u00e5 sm\u00e5 klackar i gran limmade mot sidorna och f\u00f6rv\u00e5nande nog mot bottenribborna. Jag tror att lacken, i alla fall p\u00e5 den h\u00e4r, inte \u00e4r en lack utan bivax som \u00e4r v\u00e4ldigt k\u00e4nslig f\u00f6r vatten och v\u00e4rme och som k\u00e4nns lite sm\u00e5tt kladdig att ta p\u00e5. \u00c4ven greppbr\u00e4dan vaxades in. Men det finns ocks\u00e5 hantverksskicklighet och en k\u00e4nsla f\u00f6r tr\u00e4 i gitarrerna. Han var m\u00f6belsnickare i grunden och det f\u00f6rklarar nog b\u00e5de det positiva och det negativa.<\/p>\n
Wretling l\u00e4rde upp tv\u00e5 duktiga byggare i Ume\u00e5 innan han flyttade till Stockholm, Henning Granstr\u00f6m och Thure Sundquist, som senare producerade m\u00e5nga enkla men bra skolgitarrer tillsammans och var f\u00f6r sig. Wretling \u00e4r antagligen uppfinnaren av halsf\u00f6rst\u00e4rkning med b\u00e5gfilsblad. Troligtvis l\u00e4rde Granstr\u00f6m och Sundqvist av honom, de anv\u00e4nde ocks\u00e5 samma alldeles f\u00f6r klena \u00e4ndkloss som i Wretling gitarrerna. En annan kuriosa \u00e4r att Wretling byggde kistan f\u00f6r Evert Taube 1976.<\/p>\n
N\u00e5v\u00e4l. Gick i n\u00e4rkontakt med gitarren och b\u00f6rjade med att \u00f6ppna upp botten. Wretling hade en ovana att sanda lock och botten lite avrundad ovanifr\u00e5n l\u00e4ngs kanten, botten som var 3 mm tjock i \u00f6vrigt var bara ca 1 mm p\u00e5 tunnaste st\u00e4llet l\u00e4ngs kanten. Fick vara v\u00e4ldigt f\u00f6rsiktig n\u00e4r jag spr\u00e4ttade l\u00f6s botten.<\/p>\n
Blev v\u00e4ldigt f\u00f6rv\u00e5nad av vad som fanns inuti. Mellan alla fan-brace hade ett 0.6 mm l\u00f6nnfan\u00e9r limmats in! Efter att ha rensat locket fr\u00e5n all fan\u00e9r var det l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r. Locket var bara 1-1,5 mm tjockt p\u00e5 tunnaste st\u00e4llet och under 1.8 mm p\u00e5 hela locket runt stallet. Det var uppenbart att en misslyckad tunning av locket ”r\u00e4ddades” med de p\u00e5limmade l\u00f6nfan\u00e9r lappar. Jag vill inte tala illa om n\u00e5gon som inte kan f\u00f6rsvara sig, men jag skulle inte ha haft samvete att g\u00f6ra ett s\u00e5nt fuskjobb. Det var kanske andra tider efter kriget och n\u00f6den hade ingen lag. Kan bara konstatera att det superklena locket inte h\u00e5llit trots reparationen. En av ribborna hade ocks\u00e5 spruckit.<\/p>\n
Eftersom kunden ville ha st\u00e5lstr\u00e4ngar rensades locket p\u00e5 allt och nya starkare ladder brace ribbor limmades in. Men f\u00f6rst limmades en stor 1 mm tjock granpatch in under hela locket p\u00e5 undersidan av ljudh\u00e5let f\u00f6r att st\u00e4rka upp locket. Med botten limmad och stallet omlimmat var n\u00e4sta steg att s\u00e4tta om halsen, nylonstr\u00e4ngar har h\u00f6gre str\u00e4ngh\u00f6jd och halsvinkeln m\u00e5ste \u00e4ndras. Stallet var ocks\u00e5 v\u00e4ldigt h\u00f6gt, men det gick att ta ned den till normal h\u00f6jd och fr\u00e4sa om sk\u00e5ran f\u00f6r ett nytt vinklat stallben i ben.<\/p>\n N\u00e4r halsen skulle av s\u00e5g jag att den hade en smal central dovetail med raka kanter. Det innebar att halsen inte lossnade fr\u00e5n kroppen innan hela halsfoten dragits upp. Inte en bra konstruktion och jobbig n\u00e4r man ska s\u00e4tta om en hals. Jag har sett samma raka och smala ”dovetail” p\u00e5 gamla svenska Gerdin gitarrer, kanske finns ett samband. Halsfoten bestod av tv\u00e5 limmade tr\u00e4bitar, v\u00e4rmningen vid halsborttagningen gjorde att den limfogen lossnade och jag fick limma om halsfoten med hudlim. Borrade in en rundstav i bj\u00f6rk ocks\u00e5 tv\u00e4rs fogen.<\/p>\n Banden var av billig och mjuk m\u00e4ssing med platt topp, s\u00e5 det blev nya och b\u00e4ttre m\u00e4ssingsband. En udda detalj var att st\u00e4mskruvarna var l\u00f6sa och av den typ med stolpar med midja runt h\u00e5let som annars sitter p\u00e5 platta huvuden. De var fint inpassade s\u00e5 att toppen p\u00e5 stolpen precis fick st\u00f6d av tr\u00e4et p\u00e5 andra sidan sk\u00e5ran. Halsen var stabil och rak, antagligen med b\u00e5gfilblad inf\u00e4llda under greppbr\u00e4dan!<\/p>\n Lackade \u00f6ver bivaxet med ett par varv spritlack och rensade greppbr\u00e4dan i rosewood fr\u00e5n vax.<\/p>\n Fick ihop den till slut och str\u00e4ngade upp med Newtone Heritage 0.11 str\u00e4ngar som drar som ett vanligt 0.10 set. P\u00e5 det hela taget en riktigt bra gitarr efter allt fix, men Bo skulle definitivt inte gillat konverteringen till st\u00e5lstr\u00e4ngar \ud83d\ude09<\/p>\n\n<\/a> <\/a> <\/a> <\/a> <\/a><\/a><\/p>\n<\/a> <\/a> <\/a><\/p>\n