I have to go through the Swedish text and correct the translation manually. This is now done with all the recent and new blog posts. The auto translate don’t understand guitar lingo!

Ibland får man in annorlunda objekt för en GammelGura, den här gången en modern och fullstor Hagström från 1964, tillverkad av Bjärton och exporterad till Canada, sedan importerad tillbaka till Sverige. Till skillnad från liknande Bjärton med skruvad hals, stränghållare och ett flytande justerbart stall (vilka monster de är!), hade denna ett mycket trevligt fast stall och en vanlig dovetail infästning av halsen. Så mycket bättre. Den var sliten, men i stort sett komplett.

Stämskruvarna var i bra skick, greppbrädan välspelad och nött, halsen behövde sättas om och plektrumskyddet behövde limmas om. Banden var låga och nötta och celluloid inläggen i greppbrädan hade krympt och var på väg att lossna. Täckbrickan för dragstången saknades och jag upptäckte senare att dragstången var av, eller i alla fall inte fungerande. Locket på de här är i solid gran, medan sida och botten är i tre lager plywood med mahogny i de yttersta lagren. Inga sprickor fanns i varken lock, botten eller sarg.

Halsen och greppbrädan gick bra att få lös då de var limmade med varmt hudlim. Greppbrädan värmdes med små Braun resestrykjärn och stallet med min värmelampa. Halsen ångades lös. Dragstången var väldigt speciell och den såg ut att vara besvärlig att plocka lös. Men den gick enkelt att knacka ut den då den inte var limmad. Vingarna på den speciella profilen i halsen fick först fyllas ut med en tunn list rosewood. Därefter fräste jag kanalen som vanligt för en ihålig kolfiberstav som ersättning för dragstången. Den här gången fylldes hålet i kolfiberstaven med en massiv rund 8 mm kolfiberstav för lite extra styvhet.

Bottenlisten i celluloid gick inte att rädda när botten skulle av, även den tunna listen på kanten av greppbrädan var trasig. Ett problem med plywood när botten ska plockas lös är att man inte kan undvika att ibland följa fel limfog. Trots att jag var noga med kniven blev det en del förluster av det inre mahogny-skiktet runt kanten av botten och det vita mittenskiktet kom fram. Innan jag limmade tillbaka botten skarvade jag in små bitar av mahognyfaner där den fattades.

Med botten av kunde jag konstatera att ribbningen i locket följde standardvarianten hos Martin. Detaljarbetet i lockets ribbor var inte det bästa, men själva knuten var gjord på rätt sätt. Ribborna var snabbt gjorda i fabriken med samma form och en väldigt abrupt nedtunning av ändarna. Intressant nog var stallplattan i gran, vilket jag gillar, däremot hade man inte lagt in förstärkningar runt pinnhålen där strängkulorna nött sönder stallplattan. Halsklossen var rejäl, medan bottenklossen var alldeles för klen, som gjord för att gå sönder om man tappar ned gitarren på ändknoppen.

Ribborna i locket satt som bara den med modernt lim, för att få lös dom utan att skada locket använde jag stämjärn, knivar och en vass hyvel. Bottenklossen förstärktes med en tjockare grankloss. Ribbningen blev en dubbel X som jag tror är en mycket bra lösning som fått oförtjänt dåligt rykte efter att Gibson gjorde såna med alldeles för tjocka ribbor och en jättelik stallplatta i rosewood…

Pluggar genom stallplatta och lock samt förstärkningar runt pinnhålen monterades. Skåran för stallbenet i stallet fylldes igen och stallet limmades på plats. Innan botten limmades slipades en skåra för strängen i varje pinnhål, jag använder några kapade strängar och en nålfilrasp för att göra skåran tight men tillräckligt djup för varje sträng. De gamla banden och celluloid inläggningarna plockades lös. Greppbrädan slipades till 16″ radius och äkta pärlemor fick ersätta den krympta plasten. Greppbräda och stall var gjord av finaste rosewood som luktade gott när jag slipade.

Med ett specialtillverkat mothåll kunde plektrumskyddet limmas med hjälp av ett vattenbaserat plastlim, Casco Universal Aqua.

Den översta pärlemorplattan i greppbrädan var väldigt vacker!

När jag skulle fräsa för en ny bottenlist i ABS plast runt botten missade jag att dra åt fräsen ordentligt och diket blev 2 mm för djupt… som tur var lika djup runtom. För att rädda upp det hela limmade jag in en 2 mm hög rosewoodlist längst ned i diket. Det blev faktiskt riktigt snyggt!

Ett arbetsmoment som är både viktigt och tidsödande är att fila in vingarna på halsfoten så att halsen får rätt vinkel mot stallbenet. Den här behövde en hel del jobb och då måste man limma in shims i halsfickans sidor för att inte halsinfästningen ska glappa. Jag använder superlim för shimsen och använder halsen som mothåll. För att inte limma ihop halsen mot shimsen och superlimmet är det enkelt att lägga på en bit hushållsplast emellan. Det fungerar varje gång, bara man är försiktig när man trycker ned halsen så att inte plasten går sönder.

Halsen limmades i min halsjigg och gitarren vibrerades över en helg.

Gropen där den gamla dragstången justerades fylldes igen med mahogny och en snygg täckplatta (med samma form som toppen av huvudet) tillverkades i ebenholts. Vanliga nickelband monterades och kronades. Gitarren mättes upp för översadelintonering, en ny översadel tillverkades, ett segmenterat stallben tillverkades och stallbensdiket frästes in på rätt plats. Hela gitarren fick ett varv spritlack ovanpå den gamla slitna lacken, lacken mattades ned med 000 stålull och handpolerades med en torr trasa. På den här kändes det helt rätt med vita Gallalith oskårade strängpinnar. Gitarrbandsknoppen flyttades från spetsen av halsfoten till sidan.

Den var mycket trevlig att spela på. Lite stor förstås, men visst låter den som en GammelGura trots plywood i sarg och botten 🙂

Jag har på kort tid gjort GammelGura av två stycken Levin 1938. Jag har svårt att skilja ut vilka bilder jag tagit, de var i princip likadana. Den jag själv köpt på en auktion, som var den första att bli klar, har jag redan skrivit om här. Gemensamt för båda var att de hade greppbrädor i finaste rosewood med felaktigt placerade band. Det första fick den vanliga ladder bracingen, den andra fick en X-ribbning på begäran av kunden.

Den andra var den gitarr som hittats i ett soprum och den var i riktigt dåligt skick med en jättelik spricka i locket.

När greppbrädan var lös blöttes locket upp över natten innan den stora sprickan kunde fyllas igen med en sticka och varmt hudlim.

Halsklossen var rejält sprucken och förstärkningar limmades på toppen och bakkanten. En större spricka i sargen limmades också. Den här förenklade X-ribbningen är min första med scalloperade ribbor i X:et.

Den tredje ribban i botten fick bli platt, både locket och botten var för tjocka och tunnades till strax under 3 mm.

Botten limmades på som vanligt i min jigg. Det är alltid besvärligt att få lös etiketten, men det går med tålamod, värme, vatten och ett vasst rakblad.

Jag tog aldrig bilder på den färdiga gitarren, men den såg ut som den första. Båda blev väldigt bra! För min personliga smak gillade jag den med ladder bracing snäppet bättre.

Ett gammalt samvete från 2019 blev klar och levererad till sin ägare i USA under 2023. Bland annat Covid kom emellan. Det handlar om en väldigt fin Carlstedt tillverkad i USA av den svenska invandraren. Jag har haft några Carlstedt i lokalen tidigare, men då i bättre skick. De två övriga skriver jag om här och här.

En sak som sticker ut på denna är att den hade inristat “CF Martin” på baksidan av huvudet! Ett uppenbart och klumpigt försök till förfalskning. Så här såg den ut när den kom.

Locket var i dåligt skick med missfärgningar och sprickor. Stallet saknades. Botten, sida och hals i rödbetsad mahogny.

Greppbrädan var i eboniserat trä med samma konsistens som hårdbröd. Det enda man kan göra med såna är att spetta lös den i tusen bitar med vassa stämjärn och knivar! En ny greppbräda i ebenholts tillverkades och inläggningarna från originalbrädan flyttades över. Ett nytt stall tillverkades i finaste rosewood med hjälp av gamla bilder på andra Carlstedt. Bindningen runt botten saknades också och fick ersättas med en list i plast. Stämskruvarna var utbytta och ersattes med Stewmac’s Golden Age stämskruvar. Locket fick rensas på lack och färgas med svag gulorange bets, den som jag tillverkar genom att låta färgen i teakspån dras ut i sprit. Hela gitarren fick ett varv spritlack, locket några varv extra.

Jag hade gjort halva jobbet innan Covid, så det gick rätt snabbt att göra den klar. Den var riktigt trevlig att spela på när den blev färdig, lite “större” ljud än på en vanlig liten parlor. Kunden i USA kom på besök i Sverige och kunde hämta ut den här och även GG151, en Supertone gitarr, som inte heller den hade kunnat levereras. Väl hemma i USA skrev han i ett mail

“FWIW, the Carlstedt and larger-size airplane Lindbergh remain an absolute REVELATION to me, and I haven’t touched any of my other beloved guitars since. You have ruined me as a collector!! They are my holy grail!!”

Man kan nog säga att han är mer än nöjd med de två!

Så fort det dyker upp ett problem hittar jag på en lösning eller förbättring. Här är några nya under 2023.

Nya metoder
Eftersom jag börjat göra en del X-ribbningar behövde jag en metod för att måtta in X:et i locket med sargen redan limmade. Det är en jigg i form av ett justerbart X med aluminiumprofiler i ändarna som kan justera längden på de fyra ändarna. Dessutom en flexibel plåt på de två översta ändarna för att enkelt kunna kapa X-ribborna till rätt vinkel mot sargen. Profilerna har klämpassning mot ribborna i det justerbara X:et. Med jiggen i rätt position i gitarren, kan jag sen försiktigt lyfta jiggen utan att rubba den och använda den som mall för att kapa till ribborna och knuten i X:et.

Mitt sugbord för att tunna bottnar i valsputsen förlängdes i båda kortändarna för att minska snipe från rullarna i valsputsen som pressar ned botten och sugbordet. Monterade också en luftventil för att minska suget och belastningen på dammsugaren.

Ångtvätten från Jula för att lossa halsen fick en ny längre slang och nippel från Stewmac, dessutom en mindre reservdunk för att samla kondens.

För att inte nöta slipbandet i min valsputs ojämnt (och mest på mitten) ser jag till att sprida ut sandningen med hjälp av en markör i form av en liten supermagnet på en remsa plåt.

Min “rullator” för att slipa ned höjden på stallbenet slöade ned sandpapperet med sina hårda metallhjul. Jag satte på “gummidäck” med hjälp av lagom bred krympslang. Nu är sandpapperen vassa även efter en slipning.

Däcksbyte med värmepistolen och sandning av stallbenets undersida.

Det var länge sen jag gjorde inlägg på bloggen. Intresset för att skriva om jobbet har haft en dipp, däremot har arbetet fortsatt i min lokal och flera GammelGura har passerat och många helt vanliga reparationer och fixar har gjorts. Under tiden har jag tagit en hel del bilder, här är lite bilder på några men inte alla reparationer under 2023. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag gjorde på alla de här, säkert mer än jag skriver.

Reparationer & justeringar
En Gibson Hummingbird fick halsen omsatt, sprickor limmade, en lös ribba limmad och ett varv spritlack som mattades ned. Stallbenet frästes om för bättre intonering, plektrumskyddet limmade om. En kil under greppbrädan på locket monterades vid halsomsättningen. Slutligen en standard intonering med slipning av stallbenet.

En svårt misshandlad nylonsträngad Hirade med K&K mick fick botten avkapad och ett trasigt lock limmat med några nya brace. Även stallet limmades om. Ett inbyggt fel som troligtvis var en av orsakerna till det kraschade locket var en avfasning på toppen av ändklossen. En kil limmades in.

En elgitarr fick sina mickar utbytta.

En nylonsträngad Granström fick halsen omsatt och ett nedhyvlat stall tillfixat med nytt trä och stallben. Nya band monterades. En passbit till en skåra i stallet frästes fram för bästa hållbarhet.

En Levin DeLux med sprucken halsfot fick halsen omsatt. Halsfoten spjälades med två långa skruvar och en rundstav i björk. Ny Waverly mekanik och nya band monterades. Huvudet fick ett varv spritlack. Celluloidinläggningarna i halsen limmades om efter målning med vitt på baksidan.

Två nyare och finare Levin fick halsomsättning ochombandning. Stallet på W35, som var nedhyvlad och i svartmålad rosewood, fick en ny passbit. Numera bandar jag på de udda banden först, sen de jämna. Båda med äkta dovetail. En svart W35 och en tenorgitarr, tenoren fick översadelintonering. Nästan alla reparationer avslutas med lite vibrering.

En billig, men första gitarr, fick halsen och stallet omlimmade. Det deformerade stallet värmdes och tvingades platt.

En cool droppformad Levin i terz storlek från ca 1929 som skulle repareras till spelbar blev en komplett GammelGura till slut. Bland annat sågades den helt felvinklade halsen nästan av i infästningen för att ge halsen rätt vinkel till ett fast stall!

En cool Bjärton snyggades till och justerades.

En nylonsträngad fick en sprucken ribba limmad med hjälp av min uppblåsbara dörrjusterare och mothåll.

En Levin W18 fick en halsomsättning, ombandning om och justering. En sprucken halsfot limmades och spjälades med en rundstav i björk.

En sjusträngad rysk gitarr med ställbar hals fick botten avkapad, alla sprickor lagade, stallet omlimmat, ny greppbräda och stall, kolfiberstav i halsen och nya band. En trogen renovering, men jag lade till en stallplatta i gran. Banden ovanför 12:e bandet var ditsatta med dåligt ögonmått!

En snygg Levin Archtop fick nya band och justerades.

En prålig Furch fick nya band.

En cool Höfner fick halsomsättning, nya band och ett nytt stall istället för det gamla i plast.

Den senaste tiden har jag varit upptagen med ett nytt projekt, att spela in demos på de flesta av mina ca 400(!) låtar genom åren. Min hemmastudio är nu i det närmaste komplett, men jag måste också skruva ihop en ny dator då den gamla inte pallad med det nya ljudkortet. Jag har jobbat på som vanligt i lokalen, men inte tagit mig tid att skriva om de färdiga GammelGurorna. Det är fyra stycken som jag inte redovisat än. Det har också blivit en hel del reparation och justeringsjobb gjorda på alla möjliga nyare och äldre gitarrer.

Den allra senaste som blev klar var en trevlig Levin 1915 från mitt väntrum; nummer 22. Den var i hyfsat skick, det största problemet var att den flammiga björken i botten hade krympt och lämnat en rejäl spricka längs mittfogen. Den hade ett flytande stall med den charmiga “Musse Pigg” stränghållaren och stämskruvar i bra skick. En liten trevlig detalj var att en del av originalfärgen i mässingsplaketten på baksidan av huvudet fanns kvar. Halsen var i mjuk svagt grönfärgad poppel, inte björk som hos exemplar efter ca 1920. För mig är poppelhalsen bättre, poppel är för mjuk för stålsträngar och de flesta har en böj på mitten, men med en kolfiberstav får man en både styv och lätt hals som oftast låter bättre än en hals i björk. Levin parlor gitarrer finns med tre olika djupa sidor, den här var den tunnaste; ca 8 cm. Direkt när jag kände på den märkte jag att den kändes lovande med lång sustain. Det visade sig att den också blev mycket bra när den var klar.

Det gick bra att öppna upp den. Inuti såg den som de brukar, en av bottenribborna hade försvunnit på vägen. Den klassiska björkstickan under stallet är ingen höjdare för ljudet, tar man bort den låter gitarren minst dubbelt så bra. Efter ett antal försök i början av min karriär har jag kommit fram till att det inte går att få ett flytande stall att låta lika bra som ett fast stall. Numera är det självklart att konvertera till fast stall, inte minst för att kunna använda pluggar och ett segmenterat stallben. Det är också mycket lättare att montera en K&K mick med ett fast stall.

Lock och botten rensades på ribbor, de i botten lossnade nästan av sig själva, ribborna i locket satt bättre. Bottenklossen var sprucken på mitten och en bit tunn plywood skarvades på som förstärkning. Kerfingen runt botten behövde limmas om på några ställen med varmt hudlim, några få sprickor i locket limmades också. Poppelhalsen fick en kolfiberstav inlimmad.

Kunden ville ha kvar original stämskruvar om de var tillräckligt bra. Tack vare att kuggen med stolpen är placerad ovanför skruven på gamla stämskruvar (fram till början av 1920-talet), kan även gamla och lite glappa stämskruvar bli tighta när väl strängarna spänns upp och kuggen trycks mot skruven. De här fungerade nästan lika bra som nya efter en upprätning av stolparna och en rundsmörjning. Några av benknopparna var lösa, vilket kan ge skrammel när man spelar. En droppe tunt superlim i mellanrummet mellan knopp och stolpe löste det problemet.

Locket var lite deformerat på mitten, för att göra den plattare innan ribborna limmades blöttes locket upp och sattes i press över natten. Botten hade krympt rejält, sprickan var för bred för att klämmas ihop. Nytt trä måste till, antingen i form av en mittsticka eller en bindning runt  botten. Numera har jag kommit fram till att bindningen är att föredra framför en mittsticka, det är väldigt svårt att jämna till en mittsticka utan att skrapa lacken. Sprickan i mitten limmades ihop och när botten sen skulle limmas försökte jag inte klämma ihop sidorna mer än att en 2 mm tjock list i rosewood kunde fylla ut springan runtom. I princip breddades botten med 4 mm. En ränna för rosewoodlisten frästes ur när botten limmats på plats och listen limmades med varmt hudlim. Det blir dessutom snyggare med en bindning än en mittsticka i en flammig botten.

Lock och botten var i vanlig ordning ca 0,5 mm för tjocka. Insidan av botten tunnades ut i min valsputs med hjälp av min vakuum jigg, medan locket fick hyvlas och sandas på insidan till strax under 3 mm. Brännstämpeln i botten måste offras i den processen, på den här fanns det ändå kvar lite grand av stämpeln då den var tunnast på mitten. Botten fick också en mittsticka för att hålla ihop bottenhalvorna.

Greppbrädan i valnöt byttes ut till en ljus Madagaskar rosewood som fick 16″ radius, ett nytt pyramidstall tillverkades i samma träslag. Kunden ville behålla pärlmordottarna på 5, 7, 9. Själv tycker jag bättre om en trären greppbräda, men det tog inte lång tid att borra in och limma in dottarna i den nya brädan.

Den flammiga lacken i botten och sida var vackert gulgrön, bilden tagen på mitt arbetsbord när botten limmades är mest trogen verkligheten. Mitt i mörkaste vintern är det svårt att ta rättvisa bilder på gitarrer utomhus. G-strängen vid intoneringen av översadeln behövde den största korrigeringen, A strängen den minsta. Ca 1 mm av greppbrädan kapades av vid översadeln. Intonationspunkterna i stallbenet varierade också en hel del, stallbenet fick bli ca 4,5 mm tjockt för att nå fram.

Den strängades upp med Newtone Heritage 0.12 strängar och fick vibrera i tre dygn. Den blev mycket bra med hög volym och lång sustain; den typiska GammelGura klangen 🙂 Jag får sällan problem med vargtoner i mina GammelGura numera, den finns förstås alltid, men inte så dominant att man reagerar på den. Jag tror det segmenterad stallbenet sprider frekvenserna från strängarna så att de inte alla hamnar på exakt samma ställe som kroppens resonanston för en viss not på greppbrädan som antingen förstärker eller tar död på tonen. Mycket bra blev den!

Det är sällan jag gör en GammelGura på så modern gitarr som en Levin 124 från 1959. Dessutom en extra liten “skolgitarr “med en kort 59,5 cm mensur. Men det är alltid kul med omväxling.

Gitarren var i mycket bra skick, lite hög stränghöjd och dåliga stämskruvar var väl det man kunde klaga på. Och ljudet förstås! Lacken var nästan för perfekt, utom locket som hade skrapmärken av ett plektrum. “För perfekt” då en GammelGura innebär att botten och greppbrädan måste av och att de fina överlackade fogarna måste sprättas. Ett ägg måste ändå knäckas för att göra omelett, jag gjorde det jag kunde med bets och lack och slutresultatet blev helt OK.

Till skillnad från de vanliga gamlingarna hade den här mahogny i halsen och halsklossen. Maken till tung och hård hals har jag inte upplevt, jag tror det handlar om Afrikansk mahogny (som egentligen är ett helt annat trä) som är både tungt och hårt. Till min förvåning var greppbrädan i finaste flatsågad rosewood. Den platta brädan var tillräckligt tjock för att kunna slipas till  16 tum radius, det luktade rosor om slipdammet och färgen var härligt mörkbrun. Levin hade fått ordning på produktionen 1959 och banden satt på rätt ställe, vilket sällan händer på äldre Levin.

Originalstallet var av typen string-trough som ett klassiskt stall, enligt mig både fult och inte lika bra som ett pinnstall. Under den gulnade lacken på Levin stall kan det ofta finnas ett vackert stycke rosewood trä, men inte i denna. Jag ersatte originalstallet med ett nytt pinnstall i finaste rosewood som täckte över det stora såret i locket efter det gamla stallet. Ett pyramidstall hade varit en anakronism, så det fick bli en modernare variant utan pyramiderna. Moderna stall har jag tidigare tillverkat med sandpapper-cylindrar och en enkel jigg i min borrmaskin. Nu har jag nyligen köpt en “spindel-sandare” för att förenkla jobbet och för att inte förstöra borrmaskinen.

Till skillnad från äldre Levin hade halsen en dove tail infästning, en klar förbättring. Efter att ha lossat greppbrädan var det inga problem att få loss halsen med vattenånga och lagom mycket våld.

Eftersom det moderna limmet tagit med sig gran när stallet lossades, frästes en granshim in och limmades med färskt varmt hudlim. I vanliga fall är det bara några få gropar som måste fyllas igen, här var det nästan hela ytan under stallet som var en grund grop. Stallet placerades på rätt plats och låghäftande tejp markerade ytan som skulle fräsas. Innan limningen av stallet färgades ytterkanten på graninläggningen med spritbets.

Kunden ville ha mässingsfärgade band och guldmekanik. De fina EVO Gold banden som jag tidigare använt tillverkas inte längre, men det finns en mässingsfärgad fullgod ersättare att köpa från Stewmac. Bronsfärgade Golden Age stämskruvar monterades mot en extra summa.

Locket var tunt, strax under 3 mm, medan botten var tjockare och behövde tunnas ut. Den flortunna etiketten kunde räddas med rakblad, vatten och värme innan botten tunnades ut i min valsputs. Vis av erfarenhet limmade jag etiketten mot en tjockare matchande beige pappersbit med limstift innan den limmades tillbaka i botten; limmas den tunna etiketten direkt med varmt hudlim blöter limmet igenom och gör etiketten fläckvist mörkare.

Hålen för strängstolparna förstorades för de nya bussningarna. Alla skruvhålen förborrades med en 2 mm borr för att de inte skulle gå av i det stenhårda träet.

Alla ribbor i lock och botten byttes ut i vanlig ordning, stallplatta i gran och pluggar monterades för de spunna strängarna. En första halsomsättning gör jag utan botten för att få chansen att kröka ribban under greppbrädan mer eller mindre för att helt slippa eller minimera den triangulära shimmen under greppbrädan. Sidorna formas mot botten för att ge halsklossen den vinkel den får med limmad botten. Ribban under greppbrädan tvingas fast i ändarna för att trycka upp locket.

Vid bottenlimningen trycktes sargen in ca 1 mm på båda sidorna av midjan för att passa mot den (alltid) krympta botten. Överskjutande botten skrotades med en vass kniv, filar och sandpapper. Mycket tid lades på att betsa in det färska vita träet på kanten av botten och även längs kanten av greppbrädan på halsen. Hela gitarren fick sen ett varv klar spritlack.

Numera träffar jag bättre med halsinfästningen vinkel och det är sällan jag behöver göra om halslimningen. Den här gick väldigt bra med idealisk höjd på stallbenet. För en rak greppbräda med 0,15 mm relief behövdes en liten triangulär shim under greppbrädan över locket

Översadeln behövde inte mycket justering, förutom för den tjocka E-strängen. Däremot behövde stallbenet vara lite tjockare än vanligt för att nå fram till alla intonationspunkter. Pärlemordottarna i greppbrädan byttes ut till nya med samma mått, strängpinnarna har numera bättre centrerade dottar sen jag skaffa mig den lilla svarven. Sidodottar i pärlemor och en guldfärgad gitarrbandsknopp monterades.

Den låter precis lika bra som en GammelGura ska efter några dygn med vibration, även om det lilla formatet ger lite mindre bas än  en större gitarr. Den 10 cm breda sargen ger tillräckligt stor volym inne i gitarren och det tunna locket gör den lättdriven. Trots den tunga halsen känns den balanserad när man håller i den, kanske för att den är så liten. Den har en skön hals, liten storlek och bättre ljud än jag förväntade mig!

Ägnade två dagar till att få ordning på min kö. I fortsättningen kommer jag vara mer disciplinerad, i alla fall är det min målsättning. Är det någon som inte skickat något e-mail utan bara pratat via telefon eller besökt lokalen och som inte finns med på listan, hör av er!

Några GammelGura har passerat lokalen utan att få sina blogg inlägg, men jag ska försöka hinna ikapp. Ett problem är att mitt minne inte är att lita på.

Den här gitarren var lite speciell med extra mycket pärlemorinläggningar, men den var också ovanligt hårt renoverad. När den var ny hade den rosewood i botten och sida, men botten hade ersatts med en ny i mahogny. Stallet hade också ersatts med en replika, även den i mahogny. Alla inläggningar var fina, utsågade och graverade, inte det pärlemorkross som man ofta ser på billigare parlor gitarrer. Ebenholts i greppbrädan, mahogny i halsen och finare stämskruvar tyder också på att den var en dyr gitarr när den såldes.

Vid renoveringen beslöt jag att den nya botten, greppbrädan och de fina och väl fungerande stämskruvarna fick vara kvar. Däremot gjorde jag en ny replika av stallet i rosewood, mahogny är lite väl mjukt för ett stall. En bit av locket hade också bytts ut, eller i alla fall lackats om då den var mörkare, det fanns också flera sprickor i locket, sidorna och botten var däremot sprickfria.

Botten plockades lös med en del besvär då den mjuka mahognyn och lacken utanpå lätt spricker längs kanten. Sprickorna som uppstod limmades med varmt hudlim. Botten var ribbad med ribbor i mahogny, de satt bra och var välgjorda så de fick sitta kvar. I botten fanns en blyertsskift gjord av den förra renoveraren. Texten var väldigt svår att läsa, men jag tror det står “Guitarren reparerad 1975, (Ny botten), Erik Algesten, Gunnarskog”. I locket fanns en del laglappar och bitar av kerfingen lossnade när jag sprättade botten.

I normala fall brukar jag tunna både botten och lock invändigt om de är för tjocka. Locket var lagom tunt och behövde inte tunnas ned, botten fick vara som den var på grund av signaturen och ribborna. Kanske var den lite väl tjock för bästa ljud.

Locket ribbades som vanligt och alla sprickor limmades och fick en laglapp. Eftersom locket hade många sprickor nedanför stallet limmade jag också in en extra tvärgående ribba bakom stallplattan i gran, numera skippar jag den om locket är i bra skick för bästa ljud. Jag fick ge ribban under greppbrädan en kraftigare radius för att trycka upp locket så jag slapp göra en kil under greppbrädan. För att förankra ändarna på ribban limmades två förstärkningar vid ändarna mot sidan. En K&K mick monterades.

Ett replika stall i rosewood tillverkades, halsen fick en kolfiberstav och pluggar monterades mellan stallplatta och stallets undersida, några av de saker som alltid ingår i en GammelGura. Jag blev lite lurad av den smala och tunna halsen när jag fräste in kolfiberstaven och fick ett genomslag högst upp vid översadeln, ljus kom in när jag inspekterade det frästa spåret. Som tur var var hålet smalt och bara några mm. När jag tittade efter mera noga såg jag att halsen sakta smalnade av i tjocklek och var som allra tunnast överst. Den här halsformen har jag sett på fler liknande gitarrer, antagligen för att göra halsen bekvämare att spela på. I fortsättningen kommer jag att dubbelkolla tjockleken och halsbredden innan jag fräser diket för den 1 cm höga kolfiberstaven!

Jag fick ingen bra tappton från locket och tunnade ned ribborna lite för mycket i jakten på det perfekta ljudet. Det visade sig senare att ribbningen blev för klen med strängar uppspända, locket kändes inte stabilt. Det hela slutade med att jag fick lossa botten en extra gång och ersätta ribborna ovanför stallet och nedanför ljudhålet med kraftigare och högre. Det var en värdefull läxa, om än jobbig, numera vet jag att jag inte kan göra ribban ovanför stallet lägre än 12 mm oavsett tappton.

Banden på greppbrädan satt som vanligt inte helt rätt, så bandskårorna fylldes i och nya skåror sågades upp på rätt ställe. Greppbrädan fick också 16′ radius. Vid bandningen med de sista EVO Gold banden (som numera inte längre tillverkas) använde jag min nya metod att banda på de udda banden först och sen de jämna eller tvärtom. Man får dels mer plats för både hammaren och tvingen, men också lite mindre bakåtböj av halsen.

Översadelsintoneringen mättes upp och översadel och ett segmenterar stallben tillverkades och justerades in. Gitarren strängades upp med min standard, Newtone Heritage 0.12. Man kan också stränga upp den med vanliga 0.11 strängar som ger samma belastning på lock och hals.

När gitarren var klar kunde jag konstatera att den inte lät riktigt lika bra som en GammelGura brukar. Jag skyller på den hårda renoveringen innan. Locket hade inte den rätta klangen och botten kanske var lite för tjock. Ebenholts i greppbrädan är inte heller lika bra som rosewood tonmässigt enligt mig, det finns dock inget snyggare än en svart ebenholtsbräda. Kanske allt extra *bling* i och runt locket var ett annat minus.

Men allt är relativt, så länge man inte jämför med en annan GammelGura låter den faktiskt jättebra! Riktigt snygg är den garanterat 🙂